Kom over denne artikkelen skrevet av Anders Hallgren og syntes den var så bra, så den artikkelen skal også få plass på CitaGull sin blogg. Kunne rett og slett ikke si det bedre selv!
"Man ser dem lite överallt, oftast är de brukshundar. De där som lydigt går vid sidan hela promenaden. Tomma i blicken, öronen bakåt, svansarna nedåt, passgång. Jag har alltid undrat varför hussarna och mattarna ser ut som militärer där de för sin hund trottoaren fram.
Det är svårt att komma ifrån tanken att de är måna om hur andra uppfattar dem. Jag får en känsla av att de tycker det ser imponerande ut att gå stramt med hunden fot vid sidan. Lite som en show, en uppvisning i hur en "riktig" hund och hundägare ska bete sig.
Kontroll
En stor del handlar om kontroll. De här personerna finner en tillfredsställelse i att ha full kontroll över sina stora hundar - och att visa andra att de har det. De motiverar detta med just att hundarna är så stora. Om en liten hund hoppar på folk eller gör utfall mot mötande hundar, är det ju så lätt att kontrollera. Det är ju bara att hålla fast i kopplet och kanske dra med sig hunden åt ett annat håll. Det behövs inga större muskelkrafter.
Annorlunda är det ju med en stor stark hund. Om exempelvis en schäfer eller en rottweiler hoppar upp på en person kan denne ju ramla omkull. Gör en stor hund utfall mot en mötande hund är den svårare att hålla fast, låter värre, kan ställa till större skada och ser farligare ut.
Överdriven lydnad
Visst ligger det en hel del i att man måste kunna kontrollera en stor hund mer än en liten, men det är en sak för sig. Att hunden ska vara under kontroll hela tiden, lyda varje steg, hållas kort även när folk och hundar inte finns nära, det är överkrav.
När man går på promenad med hunden så är det meningen att den ska få nosa och kissa, dröja kvar vid speciellt intressanta dofter och se sig omkring på omgivningen. Kanske hälsa på en annan hund. Det är ju hundens stund, inte en marsch för uppvisning i lydighet och kontroll för hundägarens skull. Så är det för de flesta småhundar, de får stanna och nosa, kissa, och oftast hälsa på folk och hundar.
Viktiga promenader
En promenad är ju så mycket mer än bara fysisk motion. Att bara röra sig tröttar inte och uppfyller inte heller viktiga sociala behov som alla hundar har. Det som gör att hunden är trött och nöjd när den kommer hem, är allt det där andra, att undersöka vilka hundar som kissat på olika ställen. Det är som att läsa dagens tidning. Att också få kissa en skvätt, "skriva en rad" är ju minst lika viktigt. Det är ett socialt spel som får hundarna att arbeta mentalt, vilket är minst lika viktigt som att röra sig. Det är av denna anledning som cykelrastning inte är så effektivt som promenader. När man cyklar får ju inte hunden stanna och nosa, så det blir bara den fysiska delen.
Positiv kontroll
Visst behöver man ha mer kontroll över stora hundar, men för den skull behöver man inte ha den militäriska kontrollen med ordergivning och förbud för egna initiativ. Visst kan man låta även en stor hund stanna och nosa och kissa och kanske välja vilken väg den vill gå - hundar vill ju ofta gå mot vinden.
Jag blir lika glad varje gång jag ser en stor hund få gå ut i kopplets längd och få lite social sysselsättning med alla lukterna. Att den sedan ska gå vid sidan när man passerar en liten hund som bjäbbande talar om för den stora att den ska få stryk om den kommer inom räckhåll, det är ju bara rätt.
Det värmer hjärtat att se hundägare som ger sina hundar små mentala övningar under promenaderna. Kanske gömmer de godbitar i barken på träd, kanske får hunden söka nycklar de "tappat", kanske får hunden hoppa upp på en sten eller låg mur och balansera. Små saker, men nyttiga för hjärnan.
I stället för hotande röst, skarpa kommandon och ryck i koppel, ser man ibland folk med stora hundar som belönar dem med uppmuntrande röst och godbitar, när de passerar andra hundar och i andra situationer. Den här positiva kontrollen medför att hundarna får känna egenkontroll, det vill säga den så viktiga upplevelsen av att få ta initiativ och få vara med att styra sitt liv - inte bara stå under kommando och vara fråntagna egen vilja. Att slippa vara olyckliga lydiga hundar."
Av: Anders Hallgren
Boktips: Hallgren, A. Lyckliga Lydiga Hundar. ICA Förlag.
© Foderbilen Sverige AB. Artikelen kan
leses her